Glue

Åter igen pratar jag om hjärtesorg
men nu är det jag som valde vägen

Det var jag som valde vägen
där man andas utan lust
Det var inte du som gav mig
det becksvarta mörkret i ett svart paket
Det var jag som valde vägen
utan en stjärnhimmel att sätta
ditt otroligt vackra ansikte på.
Det var jag som valde att
släcka lampan så att jag slapp se dig,
slapp känna din värme, slapp se ditt leende

Jag ser inte dig längre,
istället för din hud mot min
känner jag nu enbart tunt tyg
som stretar, kämpar emot kylan

Det stämmer att jag älskar dig,
men på något sätt
slutade det endå såhär,
jag är full med tankar
att du slutade älska mig och
lämnade mig, ditt senaste
ljus i mitt mörker var som
en kniv som skar...
"Ha det så bra som du kan!"

Nu börjar det spåra ur igen,
ännu en gång börjar tårarna brinna
bakom mina ögon
Om du hde lagt din hand på mitt hjärta
under tiden det fortfarande brann
skulle du känna stark, brinnande kärlek

"Jag har inte upplevt riktigt lycka sen
Mintra", du skrev också att du var glad
över den tiden vi hade, att du älskade mig..

Jag vet inte VAD jag ska fatta,
kommer nog aldrig förstå varför
jag gjorde som jag gjorde

Sanningen är fortfarande som en kniv
som hjälper mig att fortsätta blöda

Smärtan är fortfarande en ständig
påminnelselapp som gör att jag vet

Kärlek är ett ständigt mål någonstans
framför mig, nästan aldrig har jag kommit dit

Lycka är min riktiga ängel.
som gör att jag fortsätter leva
För ett av de tusen ord du har skrivit till mig var
att du kämpar för att uppleva lycka i någon sekund

Livet är en sak som man alltid vill dela med någon
Jag ville dela mitt liv med dig, och om jag låter mig minnas
den tiden vi hade så gjorde jag det för ett tag med dig,
och ensam för en evighet. 

You were my nightsky
and you still are