Glue

Oh god. My god. Idag är det faktiskt juldagen 2007 och inte Julafton 2007, förstår ni hur fort det går över jul? Man längtar ett helt år och så är det över på 2 dagar? Nejdu, önskar att julen åt sirap så man kunde njuta lite granna av allt man får, av alla man träffar och allt man ger. Och sedan kommer det där, det där konstiga när man sitter på självaste julafton med ungefär 10 klappar omkring sig och ser alla slita upp omslagspappret med tomtar, stjärnor, rosetter och hjärtan som har blivit så omsorgsfullt inslagna utan kanske en enda tanke på, att den här presenten GER någon TILL mig. MIG MIG MIG. Och jag vill sätta en speciell tanke, en speciell glädje bakom att öppna just mitt paket. Något personligt relaterat, om ni förstår vad jag vill komma fram till. Jag vill att personen jag ger en julklapp till ska känna den där speciella känslan och att det inte bara är ett paket i mängden. Och om ni ser alla barn, alla små barn som bara tar, sliter upp, öppnar och sedan next, så är det överskattat. De hinner inte ens kolla på julklappen och hur ska då känslan, den där speciella känslan komma fram? Jag vet inte, men det är därför jag tänker lägga mig i alla släkters planering inför julen: Samla ihop en julklapp, en enda stor eller två stora till ett barn så kommer det finns någon speciellt med saken. Inte bara en i mängden. Men nu har ju denna jul nästan gått förbi men jag har en sak till att ge en person, och det är en killkompis. En killkompis som vi kan kalla sun, och ja, han som kallas sun, han ska jag ge ett proffsritblock eller hur man än ska kalla det. Det var faktiskt den första julkapp jag köpte. :) Funderar på om jag ska ringa honom och kanske fråga om han vill hitta på något med mig imorgon. ^-^ Ja, det ska jag göra.

Godjul.

Du har aldrig funnits här förövrigt,
varför skickar du ett mail nu?
Vad vill du ha sagt med dina ord?
De kunde ha vart värdefulla.
Jag blir så less att du ska vara borta
från mig i åratal sedan ska lögner
och lite omtänksamhet göra allt bra?
Du kan glömma det farsan,
du kan glömma allt du vill.
För en dotter är jag kanske i kött och blod,
men jag kommer aldrig bli som dig.
Inte ens i hur du en dag är försvunnen
sedan kommer ett mail insinglandes i
inkorgen, hur du "mår bra" när du
säkert funderar på hur du ska kunna överleva
dagen utan sprit i din kropp.
Abstinensen är outhärdlig va? Men
vad fan är inte då att veta att inte ens
pappa bryr sig längre? Är inte det förjävligt?
Men jag har slutat bry mig, men innerst
inne vill jag ha dig som pappa- ingen annan.
Men vad fan ska man göra när du inte finns här?
Så som många andra pappor finns där för sina
döttrar, men vart i helvetet är du då?
INGENSTANS.

Urch, ibland så tänker jag att jag hatar dig.
Men då kommer jag på att du inte
kan "rå för det du gör".

Hur många öl blir det imorgon papsen?
jag ska aldrig bli som dig.