Glue

Oavsett vad det handlar om, men när det kommer till att överreagera och ta beslut som går ut över någon som man har väldigt nära, då blir jag förbannad. Och det är en ilska som inte riktigt kan jämföras med att bli arg för att någon kallade en hora, utan det är en ilska som är äkta och den kommer innefrån. Jag har ingenting att säga till om i detta fall, och jag är fullt medveten om att jag aldrig någonsin kommer ha någonting att säga till om när det gäller detta. Men det hindrar mig inte ifrån att bli förbannad, men att bli förbannad hjälper inte mycket heller. Men vad hjälper i detta fall då? Att finnas där för personen som är utsatt eller sitta här på andra sidan av stan och skriva ner sina frustrationer? Jag kommer nog visa mitt val ganska snart.

Jag skulle i alla fall aldrig göra som de gjorde
Jag skulle aldrig någonsin vända ryggen till någon
Jag skulle aldrig ens drömma om att stänga dörren
efter att man har kastat ut någon,
det är ett dåligt sätt att ta itu med problem,
för vet ni vad? Det hjälper aldrig.
Problemet sitter fortfarande kvar.
Oavsett hur hårt man slår igen dörren
eller skriker, eller gråter eller förklarar.


Jag finns här. Just här,
som alltid.